Vi valde också Kristinehamn

Picasso valde också Kristinehamn, proklamerar Marcus Grahn i sin roman med samma namn, och för dagen valde jag och Kina också Kristinehamn. Vi hade möte med den nye kulturchefen Tomas Liedström och kultursekreteraren Emma Gabrielsson. Jag hade ett gott minne av vart Biblioteket och kulturförvaltningen låg sedan jag var där och höll kurs i kreativt skrivande för två år sedan, så vi tog oss till Liedströms kontor i god tid trots att bussen var försenad.

Tomas har börjat rota sig i sin roll som kulturchef och de frågor han inte kunde svara på fångade Emma snabbt upp. Eftersom Tomas hade ett möte till som väntade gjorde vi en snabb genomgång av projektet. De förklarade, som många andra av de kulturansvariga vi hittills träffat, att det behövs en utbudskatalog så att man vet vilka aktuella föreställningar som finns till hands som arrangör.

En av de saker vi talade om var att de dansutbildningar som finns i regionen har en garanterad publik i form av elever att erbjuda arrangörer, och att vi genom samverkan med dessa utbildningar kan skapa ett slags publikpaket, så att kommunen som arrangerar en föreställning har en garanterad publik att luta sig tillbaka på, utifall att andra skulle svika. Det innebär en enorm trygghet för arrangören. En av de dansutbildningar som vi talar om är den som finns på Kristinehamns egna Folkhögskola KPS, vilket gjorde att diskussionen kändes naturlig.

Emma skulle undersöka vilka aktiva och potentiella dansarrangörer som finns i kommunen, utöver de som kommit fram under min kartläggning. Om vi slår ihop informationen borde vi få ett gott antal föreningar och dylikt att kontakta.

// Tim

Forshaga Lärcenter var ett pulserande hjärta

Vi har spenderat morgonen i ett gråmulet Forshaga, men som tur är behövde vi inte ha möte utomhus. Vi mötte upp kommunens kultur- och fritidschef Lena Gustafsson vid hennes kontor på andra våningen i Forshaga Lärcenter. Vi gick i samlad trupp ned till den stora ljusa entréhallen där vi bjöds på kaffe från kafeterian i samma lokal, och slog oss ned vid ett av många bord i Lärcenters hjärta. Jag kan inte komma på ett bättre sätt att beskriva det än som ett hjärta. Det pulserade av liv. En jämn ström av barn, ungdomar och vuxna gled fram genom korridorerna som blodkroppar genom ett hjärtas förgreningar. När man sitter där nere i entréhallen och ser sig omkring så står det klart att Forshaga Lärcenter är en plats som lever.

Under mötet presenterade vi som vanligt syftet med projektet och vilken form av stöd som kan erbjudas den som väljer att bli en aktiv part i Dansplattform Värmland. Vi diskuterade även lämpliga lokaler i kommunen, och under denna diskussion nämndes bland annat Kulturhuset i Deje och Kulturhuset Träffen i Forshaga. Vi informerade Lena om att man genom till exempel såkallade dansresidens kan få en koreografi speciellt utformad efter kommunens möjligheter och utrymmen. Vi nämnde samtidigt Dans i Värmlands satsning 3x3 meter dans som består av danskonstnärer från mobila dansverkstaden som utifrån en arrangörs önskemål skräddarsyr en koreografi som sedan framförs på en dansmatta som omfattar 3x3 meter. Detta är en unik paketlösning om man har ont om utrymme. Mer utförlig information om 3x3 meter dans finns HÄR.

Utöver detta berättade Lena om vilka återkommande kulturevent som finns i kommunen inom vilka man skulle kunna arrangera dans. Bland de som nämndes fanns Barnens dag i september, Kulturnatten i november och Familjeonsdag på Kulturhuset. Hon förklarade att det finns ett stort intresse att ingå i plattformen men att det krävs mer kunskap om både arrangörsskap och dans. Därmed finns det även ett intresse för arrangörsutbildningar av det slag som Riksteatern håller på att arbeta fram.

Forshaga har, likt många andra kommuner, ett stort intresse för barn- och ungdomsföreställningar, och vill ha information om aktuellt utbud inom den målgruppen. Lena var inte helt övertygad om att en hemsida för projektet vore det bästa sättet att nå ut med information. Hon såg mer positivt på en Facebook-grupp varvad med personlig kontakt. Alla synpunkter vi får är nyttiga och vi sparar dem till den utvärdering vi kommer att genomföra efter denna turné.

Efter mötet med Lena fikade jag och Kina på ett gemytligt litet bageri i väntan på vår buss. Ett bättre sätt att smälta information finns inte.

// Tim

Ingen turné under resten av veckan

Det här veckan har vi bara två turnéstopp, och de var igår. Även om det är kul att vara mobil, och se sig om i länet, är det också oerhört skönt att få vara stationär för en stund. Att inte bara mellanlanda på kontorsstolen några minuter innan nästa stopp. Nu hinner vi boka in fler möten och göra andra förberedelser innan turnéschemat fylls på igen. Sedan är vi ute på vägarna och rälsarna igen.

Bara fåglarna har möte, men uppslutningen kunde vara bättre

// Tim

Dagens andra stopp: Riksteatern

Innan tåget från Säffle knappt stannat till på Karlstad C var vi på väg till Riksteatern Värmlands kontor på Drottninggatan. För mig som suttit i styrelsen både för Riksteatern och den regionala riksteaterföreningen Unga Arrangörsnätet är Riksteaterns kontor inte okänt territorium. Jag har alltid älskat deras gemytliga lokaler. Det känns som att vara i någons vardagsrum. Det är lätt att slappna av i en sådan miljö.

Vi satte oss vid det stora samlingsbordet i lokalens hjärta tillsammans med teaterkonsulent Leif Persson, och tog dagens andra kopp kaffe. Vi berättade om grunden till projektet, om hur turnén har gått så här långt och om hur min initiala kartläggning av läget kommer att bli fullständig först när turnén är avslutad. Det är en sak på pappret, men en helt annan sak när man fysiskt befinner sig på de platser man skrivit om. Scener går från att vara mått till att vara någonting man kan se med blotta ögat.

Leif ville försäkra sig om att alla teaterföreningar finns med i tanken som potentiella dansarrangörer, och vi förklarade att alla drivande teaterföreningar betraktats som självklara parter redan från början. Det finns oerhört mycket engagemang och kunskap i de ideella föreningarna att ta vara på. Dessa kommer att kontaktas längre fram och inräknas i ett senare skede av turnén då vi fört dialoger med kommunernas kultur- och fritidsansvariga.

Under mötet fick vi även en digital rundvandring i Riksteatern Värmlands databas vars upplägg vore exemplariskt som utgångspunkt vid byggandet av Dansplattform Värmlands samlingsplats på nätet. Vi informerades även om arrangörsutbildningar med olika fokus som Riksteatern planerade och inom vilka de dansarrangörer vi kommer i kontakt med kan delta för att ytterligare inspireras till att arrangera professionella dansföreställningar.

Det är inte alltid man har två givande möten på en dag. Det tackar vi för!

// Tim

Sammetslycka och dansspets

Idag var Tim och jag i Säffle. Vi kikade en snabbis på kartan vid tågstationen och gick sen ner till Medborgarhuset vid Byälvens strand. Medis, som huset kallas, har varit en viktig mötesplats i Säffle ända sedan invigningen med Sven-Ingvars nyårsafton 1965.  Huset är fullt av aktiviteter som bingo, motionsdans, mässor men även dans- och teaterföreställningar och andra kulturevenemang.

Portarna var låsta när vi kom men Säffles kultursekreterare Lena Karlsson dök upp på parkeringen och visade oss en bakdörr där vi tog oss in. Väl inne i värmen träffade vi Putte Grötting, verksamhetsansvarig för Medis och Ingrid Strengsdal, kulturchef i Säffle. Ingrid har varit med i ett tidigt skede i uppbyggnaden av Dansplattform Värmland och Säffle är lite av en pilotkommun i projektet. Förra året arrangerade de en stor professionell dansföreställning med Norrdans på just Medis med 250 personer i publiken.  Säffle är en aktiv part i Dansplattform Värmland som vill och kommer att arrangera mycket dans.  Så vi började snabbt prata om vilka föreställningar och arrangemang som kunde passa men diskuterade även hur man kan jobba med lokalt publikarbete och hur man kan paketera dans.

                                                                                     

Efter massor av kreativa paketeringslösningar och några koppar kaffe fick vi en rundtur i huset. Coolt med ett hus som har behållit så pass mycket ursprunglig karaktär trots renoveringar och decennium av dansande människor. Den stora scenen och de 449 vinröda sammetsstolarna gjorde mig helt lycklig, för att inte tala om alla fina lampor.

Hög på vintageinredning och peppad av att veta att så mycket dans bubblar i Säffle satte jag mig nöjd på tåget. Säffle visar att det går att arrangera professionell dans och få mycket publik.  Vi sprider mer än gärna deras kunskap vidare ut i Värmland.

/// Kina

Duon återförenad i Grums

Efter vårt stopp i Hagfors klängde sig en efterhängsen förkylning fast vid mig, och ett tag såg det ut som att Kina skulle få köra solo under dagens besök i Grums. Men kombinationen av Kan Jang, Nezeril och musik visade sig vara en mirakelkur, så vi förblev en duo även under dagens turnéstopp i Grums.

Som i många andra kommuner delar Grums kommunhus tak med biblioteket, och till vår stora glädje låg byggnaden bara några meter ifrån resecentrum. Om det varit solsken hade vi inte haft något emot längre gångavstånd, men med tanke på det snöblandade regn som baddade Grums vägar kändes det centrala läget som en gudagåva.

Vi slog oss ned vid ett stort bord på kultur- och fritidschefen Marie Valldor Frykmans kontor tillsammans med Roy Ottosson från Slottsbrons Folkets Hus, Gunilla Kristiansson och Britta Wahlgren från Segmons Folkets Hus samt Marie själv. Vi presenterade oss för varandra över en varsin förstklassig smörgås och femstjärnigt kaffe. Första intrycket kontrasterade fullkomligt mot det dystopiska vädret utanför. Alla var väldigt trevliga och tillmötesgående.

Ett återkommande ämne under mötet, som även diskuterades vid stoppet i Kil, var EU:s Leaderprojekt som syftar till att ge individer i mindre kommuner möjligheten att få stöd till att starta upp nya innovativa projekt. Folk- och rockfestivalen i Segmon startades till exempel upp med Leader-pengar, och sedan dess har festivalen blivit Nordens största inom sin genre. Marie sitter i styrelsen för Leader i Värmland, vilket även Kils fritidschef Leif Nordström gör. Det tycks vara en satsning som är djupt rotad i den värmländska lansbygdens kulturjord.

Vi pratade en hel del om dansvänliga lokaler i Grums-området varav den kanske mest otraditionella danslokalen som nämndes var Sliperiet i Borgvik, som Marie visade bilder på. En stor och ståtlig utställningslokal som kanske är bäst lämpad för dansinstallationer av olika slag, men som även skulle kunna husera andra professionella dansföreställningar.

Efter två timmar på Maries trivsamma kontor begav vi oss ut i det hemska vädret igen. I väntan på bussen fyndade Kina två kartonger med fikabröd hos en torghandlare, som kom till användning vid fikarasten när vi återkommit till Region Värmland.

// Tim

Kil bjöd på varm choklad och goda möjligheter

Det känns äntligen som att våren har hittat till Värmland. Snön har börjat smälta, och himlens tidigare betonggråa nyans har ersatts av en ljusblå ton. Vi har precis återvänt till Karlstad efter vårt fjärde turnéstopp i Kil, där vi träffade bibliotekschefen Lena Hassellund och fritidschefen Leif Nordström i bibliotekets entréhall.

Vi värmde upp med varsin kopp varm choklad och förklarade därefter grunden till projektet. Vi pratade även om läget i kommunen vad gäller till exempel potentiella dansarrangörer och befintliga forum där en professionell dansföreställning möjligtvis skulle kunna passa in. Några av de som nämndes var Frykstad Vattenfestival, Fårfesten, Kil hela veckan och Hembygdsföreningens midsommarfirande.

Om det inte finns en starkt rotad tradition av professionell dans i en kommun är det alltid mer praktiskt att introducera professionell dans där det redan finns en publik än att arrangera en föreställning som ett nytt forum. Finns det inte en efterfrågan för professionell dans så måste man skapa det. Både Lena och Leif verkade vara positiva människor som ser möjligheter istället för hinder. Med en bra inställning kan man nå långt, och det var med en positiv känsla vi lämnade Kil denna strålande vårdag.

// Tim

Dansspaning på Hammarö

Hållplatshäng på Hammarö

Jag köpte en kaffe på Damms konditori, promenerade till busshållplatsen och kände mig rätt nöjd med att dagens turnéstopp, Hammarö, bara var 10 min bort.  Mötte Tim på bussen och innan kaffet var slut var vi framme vid Hammarlundens skola där vi skulle träffa Hammarös kulturchef tillika kulturskolerektor Solveig Hagström. Vi förväntade oss att se klasar av lågstadiebarn hängandes i klätterställningarna men det var helt tomt, tyst och stilla. Extremt disciplinerade elever tänkte vi först men kom snart på att det var första dagen på sportlovet och att de troligtvis härjar någon annanstans.

Solveig visade oss Kulturskolans fina scen och skolans sporthall som möjliga dansarenor och berättade att ny ännu större sporthall höll på att byggas. Vi fick reda på att Hammarö har en kulturgaranti för alla barn i grundskolan där särskilt fokus läggs på dans i årskurs 3. Solveig berättade att hon vill jobba demokratiskt med kulturen genom att ge alla barn chansen att ta del av kulturen oavsett socioekonomisk bakgrund. Ett exempel är fri entré för skolbarn och skolungdom till diverse kulturaktiviteter på Hammarö.

Närheten till Karlstad, som vi samma morgon hade tyckt var guld värd, visade sig vara ett av de största motstånden som arrangörerna på Hammarö hade att brottas med.  Solveig har därför valt att jobba långsiktigt med barnen i fokus för att bygga en stabil kulturpublik på ön. 

Tim vet att det är vinter, jag tror att det är vår. Foto: Kina Strandberg

 /// Kina

Mycket snö och stort engagemang i Torsby

I dag har vi varit på besök i Torsby, där snön låg betydligt tyngre än hemma i Karlstad. Efter några slirningar hit och dit kom vi fram till Torsbys stiliga bibliotek, som ligger vid Stjerneskolan. Vi hann fram med god marginal och hade tid över att undersöka bibliotekets fräscha lokaler innan kulturchefen Ingemar Nordmark mötte upp oss.

Vid mötet närvarade förutom Ingemar även kommunens kulturskolechef Michael Åkerlund, och dansläraren Tanja Kortelainen. Alla tre visade en positiv inställning både till dans och till en större samverkan över kommungränserna. Efter att vi berättat om projektet och pratat om hur kommunens roll i plattformen skulle kunna se ut fick vi en guidad tur i Stjerneskolans danssal av Tanja. När vi kom in i salen höll några av Tanjas elever på att öva in en koreografi till Dans i Värmlands tävling Skapa dans, som är för ungdomar mellan 13 och 20 år. Läs mer om tävlingen här.

Kostymförrådets potpurri av färg gav Kina ett kreativt infall som ledde till att hon klädde ut sig till ballerina. Det här med att klä ut sig har uppenbarligen ingen åldersgräns. Efter den lilla modevisningen blev det pizza på Pizzeria Ararat i väntan på tåget. Till och med en av pizzabagarna blev nyfiken på vårt projekt och önskade oss lycka till.

Det känns bra att vi fått så mycket uppmuntran redan i början av turnén.

// Tim

Turnéstart i Eda

En kristallkrona över gågatan, fina neonskyltar från 50-talet, pensionärer som dricker förmiddagskaffe på fat inne på konditoriet, ungefär en miljon godissorter i ett skyltfönster och ett stenkast ner för gatan en järnaffär med ett nästintill lika stort utbud, fast av motorsågar.  En vilande bruksort med sagor runt knutarna - det är mitt första intryck av Charlottenberg. Här gjorde jag och Tim vårt första turnéstopp för att prata om Dansplattform Värmland.  

Vi gick in genom bakdörren till Charlottenbergs Bibliotek, tog av oss våra snöiga skor och möttes av Lennart Jansson, kulturchef i Eda kommun, som guidade oss genom korridorer som doftade böcker och nybryggt kaffe.

Ni kom precis i rätt tid till fikat, sa Lennart och ställde fram en vetelängd och några koppar. Vi träffade två till nyckelpersoner i Edas kulturliv, Folkets Hus chef Ådel Glårud och kultursekreteraren Morgan Danielsson och pratade dans, scener och samarbete. Eda kommun kunde absolut se sig som en del i ett regionalt samarbete, framför allt genom att arrangera professionella dansföreställningar för barn.  

Efter mötet visade Ådel oss Folkets Hus. De har en stor scen med ett riktigt trägolv. Skön svikt och högt i tak. I källaren fanns det fina nyrenoverade loger. Ådel rekommenderade oss att gå genom Pärleporten, som gången under järnvägen kallas, för att se Charlottenbergs Shoppingcenter. Efter några minuters promenad tornade ett förhållandevis gigantiskt bygge upp sig mellan granarna. Vi passerade rad efter rad av bilar med norska registreringsskyltar och gick in i gallerian. En Vesuvio kostade 100 spänn och en bokhandel skyltade med titlar som ”Flat mage nå” och ”Jenta som lekte med ilden”. Vi insåg snabbt att vi inte var rätt målgrupp och att vi gillade sagosidan av Charlottenberg bättre. Strax därefter satt vi på tåget tillbaka till Karlstad, nöjda och glada över att ha fått en så bra start på våran Värmlandsturné.



Bensinpump i Charlottenberg Foto: Kina Strandberg

// Kina